publicerad: 2015
terrängritt
terr·äng|ritt
substantiv
~en ~er terräng 1 ritt
Singular | |
---|---|
en terrängritt | obestämd form |
en terrängritts | obestämd form genitiv |
terrängritten | bestämd form |
terrängrittens | bestämd form genitiv |
Plural | |
terrängritter | obestämd form |
terrängritters | obestämd form genitiv |
terrängritterna | bestämd form |
terrängritternas | bestämd form genitiv |