publicerad: 2015
tillerkänna
till|er·känna
verb
‑erkände, ‑erkänt, ‑erkänd n. ‑erkänt, pres. ‑erkänner • han tillerkändes segern
| Finita former | |
|---|---|
| tillerkänner | presens aktiv |
| tillerkänns (tillerkännes) | presens passiv |
| tillerkände | preteritum aktiv |
| tillerkändes | preteritum passiv |
| tillerkänn | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att tillerkänna | infinitiv aktiv |
| att tillerkännas | infinitiv passiv |
| har/hade tillerkänt | supinum aktiv |
| har/hade tillerkänts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| tillerkännande | |
| Perfekt particip | |
| en tillerkänd + substantiv | |
| ett tillerkänt + substantiv | |
| den/det/de tillerkända + substantiv | |


