publicerad: 2015
tjänare
1tjän·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. tjänarna • i äldre tid; till tjäna 2
| Singular | |
|---|---|
| en tjänare | obestämd form |
| en tjänares | obestämd form genitiv |
| tjänaren | bestämd form |
| tjänarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| tjänare | obestämd form |
| tjänares | obestämd form genitiv |
| tjänarna | bestämd form |
| tjänarnas | bestämd form genitiv |
2tjän·are
[çä`nare el. vard. çä`na]
el. tjen·are
[çe`n‑]
interjektion
• anv. som hälsningsord
| Ordform(er) | |
|---|---|
| tjänare (tjenare) | interjektion |


