publicerad: 2015
toftvägare
toft|väg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑vägarna • ribba som en toft vilar på
| Singular | |
|---|---|
| en toftvägare | obestämd form |
| en toftvägares | obestämd form genitiv |
| toftvägaren | bestämd form |
| toftvägarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| toftvägare | obestämd form |
| toftvägares | obestämd form genitiv |
| toftvägarna | bestämd form |
| toftvägarnas | bestämd form genitiv |


