publicerad: 2015
toppbetyg
topp|be·tyg
substantiv
~et; pl. ~ 1topp 1 betyg
Singular | |
---|---|
ett toppbetyg | obestämd form |
ett toppbetygs | obestämd form genitiv |
toppbetyget | bestämd form |
toppbetygets | bestämd form genitiv |
Plural | |
toppbetyg | obestämd form |
toppbetygs | obestämd form genitiv |
toppbetygen | bestämd form |
toppbetygens | bestämd form genitiv |