publicerad: 2015
toppåkare
topp|åk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑åkarna 1topp 1 åkare 1
Singular | |
---|---|
en toppåkare | obestämd form |
en toppåkares | obestämd form genitiv |
toppåkaren | bestämd form |
toppåkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
toppåkare | obestämd form |
toppåkares | obestämd form genitiv |
toppåkarna | bestämd form |
toppåkarnas | bestämd form genitiv |