SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
torn
1torn substantiv ~et; pl. ~ hög och smal byggnad; en schack­pjäs​ – Nästan alla sammansättn. med torn- hör till 1torn.
Singular
ett tornobestämd form
ett tornsobestämd form genitiv
tornetbestämd form
tornetsbestämd form genitiv
Plural
tornobestämd form
tornsobestämd form genitiv
tornenbestämd form
tornensbestämd form genitiv
2torn substantiv ~en ~ar hårt, spetsigt ut­skott på växt: ​slånens tornar
Singular
en tornobestämd form
en tornsobestämd form genitiv
tornenbestämd form
tornensbestämd form genitiv
Plural
tornarobestämd form
tornarsobestämd form genitiv
tornarnabestämd form
tornarnasbestämd form genitiv