publicerad: 2015
torn
1torn
substantiv
~et; pl. ~ • hög och smal byggnad; en schackpjäs – Nästan alla sammansättn. med torn- hör till 1torn.
Singular | |
---|---|
ett torn | obestämd form |
ett torns | obestämd form genitiv |
tornet | bestämd form |
tornets | bestämd form genitiv |
Plural | |
torn | obestämd form |
torns | obestämd form genitiv |
tornen | bestämd form |
tornens | bestämd form genitiv |
2torn
substantiv
~en ~ar • hårt, spetsigt utskott på växt: slånens tornar
Singular | |
---|---|
en torn | obestämd form |
en torns | obestämd form genitiv |
tornen | bestämd form |
tornens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tornar | obestämd form |
tornars | obestämd form genitiv |
tornarna | bestämd form |
tornarnas | bestämd form genitiv |