publicerad: 2015
totalvägrare
tot·al|vägr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑vägrarna totalvägra
Singular | |
---|---|
en totalvägrare | obestämd form |
en totalvägrares | obestämd form genitiv |
totalvägraren | bestämd form |
totalvägrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
totalvägrare | obestämd form |
totalvägrares | obestämd form genitiv |
totalvägrarna | bestämd form |
totalvägrarnas | bestämd form genitiv |