publicerad: 2015
trafikhinder
traf·ik|hinder
substantiv
‑hindret; pl. ~, best. pl. ‑hindren trafik hinder
Singular | |
---|---|
ett trafikhinder | obestämd form |
ett trafikhinders | obestämd form genitiv |
trafikhindret | bestämd form |
trafikhindrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
trafikhinder | obestämd form |
trafikhinders | obestämd form genitiv |
trafikhindren | bestämd form |
trafikhindrens | bestämd form genitiv |