publicerad: 2015
transversal
1trans·vers·al
[‑a´l]
substantiv
~en ~er • linje som skär andra linjer
Singular | |
---|---|
en transversal | obestämd form |
en transversals | obestämd form genitiv |
transversalen | bestämd form |
transversalens | bestämd form genitiv |
Plural | |
transversaler | obestämd form |
transversalers | obestämd form genitiv |
transversalerna | bestämd form |
transversalernas | bestämd form genitiv |
2trans·vers·al
[‑a´l]
adjektiv
~t ~a • tvärgående
Positiv | |
---|---|
en transversal + substantiv | |
ett transversalt + substantiv | |
den/det/de transversala + substantiv |