publicerad: 2015
trappa
1trappa
substantiv
~n trappor • äv. bildl.: en trappa upp; ålderstrappa – Nästan alla sammansättn. med trapp- hör till 1trappa.
| Singular | |
|---|---|
| en trappa | obestämd form |
| en trappas | obestämd form genitiv |
| trappan | bestämd form |
| trappans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| trappor | obestämd form |
| trappors | obestämd form genitiv |
| trapporna | bestämd form |
| trappornas | bestämd form genitiv |
2trappa
verb
~de ~t • tills. med av, ner, upp:
| Finita former | |
|---|---|
| trappar | presens aktiv |
| trappas | presens passiv |
| trappade | preteritum aktiv |
| trappades | preteritum passiv |
| trappa | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att trappa | infinitiv aktiv |
| att trappas | infinitiv passiv |
| har/hade trappat | supinum aktiv |
| har/hade trappats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| trappande | |
trappa av
• stegvis minska: trappa av el. avtrappa den militära insatsen
trappa ner
• stegvis minska: trappa ner el. (sällan) nedtrappa bidragen
trappa upp
• stegvis öka: trappa upp el. upptrappa en konflikt


