publicerad: 2015
tredjeopponent
tre·dje|op·pon·ent
substantiv
~en ~er • vid disputation (mest förr)
Singular | |
---|---|
en tredjeopponent | obestämd form |
en tredjeopponents | obestämd form genitiv |
tredjeopponenten | bestämd form |
tredjeopponentens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tredjeopponenter | obestämd form |
tredjeopponenters | obestämd form genitiv |
tredjeopponenterna | bestämd form |
tredjeopponenternas | bestämd form genitiv |