publicerad: 2015
trehjuling
tre|hjul·ing
substantiv
~en ~ar • cykel med tre hjul ofta för småbarn
Singular | |
---|---|
en trehjuling | obestämd form |
en trehjulings | obestämd form genitiv |
trehjulingen | bestämd form |
trehjulingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trehjulingar | obestämd form |
trehjulingars | obestämd form genitiv |
trehjulingarna | bestämd form |
trehjulingarnas | bestämd form genitiv |