publicerad: 2015
trerummare
tre|rumm·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑rummarna • trerumslägenhet
Singular | |
---|---|
en trerummare | obestämd form |
en trerummares | obestämd form genitiv |
trerummaren | bestämd form |
trerummarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trerummare | obestämd form |
trerummares | obestämd form genitiv |
trerummarna | bestämd form |
trerummarnas | bestämd form genitiv |