publicerad: 2015
trerummare
tre|rumm·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑rummarna • trerumslägenhet
| Singular | |
|---|---|
| en trerummare | obestämd form |
| en trerummares | obestämd form genitiv |
| trerummaren | bestämd form |
| trerummarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| trerummare | obestämd form |
| trerummares | obestämd form genitiv |
| trerummarna | bestämd form |
| trerummarnas | bestämd form genitiv |


