trängatränga
verb
trängde trängt 1 pressa ngn i viss riktning: de trängde honom mot väggen2 förflytta sig framåt ofta under motstånd| Finita former |
|---|
| tränger | presens aktiv |
| trängs (tränges) | presens passiv |
| trängde | preteritum aktiv |
| trängdes | preteritum passiv |
| träng | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att tränga | infinitiv aktiv |
| att trängas | infinitiv passiv |
| har/hade trängt | supinum aktiv |
| har/hade trängts | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| trängande |
| Perfekt particip |
|---|
| en trängd + substantiv |
| ett trängt + substantiv |
| den/det/de trängda + substantiv |
| den trängde + maskulint substantiv |
tränga igenom
• tränga igenom el. genomtränga ngtInfinita formeratt tränga igenominfinitiv aktivPresens participigenomträngandePerfekt participen igenomträngd + substantivett igenomträngt + substantivden/det/de igenomträngda + substantivden igenomträngde + maskulint substantiv
tränga in
• fienden trängde in el. (sällan) inträngde i landet tränga sig
• tränga sig fram förflytta sig framåt ofta i folksamling e.d.Ordform(er)tränga sig
tränga undan
• tränga undan el. (sällan) undantränga ngn/ngt
