publicerad: 2015
tröskare
trösk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. tröskarna 2tröska
Singular | |
---|---|
en tröskare | obestämd form |
en tröskares | obestämd form genitiv |
tröskaren | bestämd form |
tröskarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tröskare | obestämd form |
tröskares | obestämd form genitiv |
tröskarna | bestämd form |
tröskarnas | bestämd form genitiv |