publicerad: 2015
tullare
tull·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. tullarna • ⟨vard.⟩ tulla 1
Singular | |
---|---|
en tullare | obestämd form |
en tullares | obestämd form genitiv |
tullaren | bestämd form |
tullarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tullare | obestämd form |
tullares | obestämd form genitiv |
tullarna | bestämd form |
tullarnas | bestämd form genitiv |