publicerad: 2015
tungviktare
tung|vikt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑viktarna tungvikt
Singular | |
---|---|
en tungviktare | obestämd form |
en tungviktares | obestämd form genitiv |
tungviktaren | bestämd form |
tungviktarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tungviktare | obestämd form |
tungviktares | obestämd form genitiv |
tungviktarna | bestämd form |
tungviktarnas | bestämd form genitiv |