publicerad: 2015
tvetydighet
tve|tyd·ig·het
substantiv
~en ~er • till tvetydig 1,2
Singular | |
---|---|
en tvetydighet | obestämd form |
en tvetydighets | obestämd form genitiv |
tvetydigheten | bestämd form |
tvetydighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tvetydigheter | obestämd form |
tvetydigheters | obestämd form genitiv |
tvetydigheterna | bestämd form |
tvetydigheternas | bestämd form genitiv |