publicerad: 2015
två
2två
verb
tvådde, tvått, tvådd n. tvått, pres. tvår • ⟨mest åld.⟩ tvätta; jfr tvagning; två sina händer avsäga sig allt ansvar
| Finita former | |
|---|---|
| tvår | presens aktiv |
| tvås | presens passiv |
| tvådde | preteritum aktiv |
| tvåddes | preteritum passiv |
| två | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att två | infinitiv aktiv |
| att tvås | infinitiv passiv |
| har/hade tvått | supinum aktiv |
| har/hade tvåtts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| tvående | |
| Perfekt particip | |
| en tvådd + substantiv | |
| ett tvått + substantiv | |
| den/det/de tvådda + substantiv | |
| den tvådde + maskulint substantiv | |


