publicerad: 2015
tvårummare
två|rumm·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑rummarna • tvårumslägenhet
Singular | |
---|---|
en tvårummare | obestämd form |
en tvårummares | obestämd form genitiv |
tvårummaren | bestämd form |
tvårummarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tvårummare | obestämd form |
tvårummares | obestämd form genitiv |
tvårummarna | bestämd form |
tvårummarnas | bestämd form genitiv |