publicerad: 2015
typfall
typ|fall
substantiv
~et; pl. ~ • till fall 2 typ 1
Singular | |
---|---|
ett typfall | obestämd form |
ett typfalls | obestämd form genitiv |
typfallet | bestämd form |
typfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
typfall | obestämd form |
typfalls | obestämd form genitiv |
typfallen | bestämd form |
typfallens | bestämd form genitiv |