publicerad: 2015
tåla
tåla
verb
tålde, tålt, pres. tål • stå ut med; finna sig i; tillåta, medge
| Finita former | |
|---|---|
| tål | presens aktiv |
| tåls (tåles) | presens passiv |
| tålde | preteritum aktiv |
| tåldes | preteritum passiv |
| tål | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att tåla | infinitiv aktiv |
| att tålas | infinitiv passiv |
| har/hade tålt | supinum aktiv |
| har/hade tålts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| tålande | |
| Perfekt particip | |
| en tåld + substantiv | |
| ett tålt + substantiv | |
| den/det/de tålda + substantiv | |
| den tålde + maskulint substantiv | |
tåla sig
• visa tålamodOrdform(er) tåla sig


