publicerad: 2015
tävlare
tävl·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. tävlarna • person som tävlar – Använd hellre (den) tävlande; jfr 2tävlande.
Singular | |
---|---|
en tävlare | obestämd form |
en tävlares | obestämd form genitiv |
tävlaren | bestämd form |
tävlarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tävlare | obestämd form |
tävlares | obestämd form genitiv |
tävlarna | bestämd form |
tävlarnas | bestämd form genitiv |