publicerad: 2015
undantagsfall
und·an·tags|fall
substantiv
~et; pl. ~ • till fall 2 undantag 1
Singular | |
---|---|
ett undantagsfall | obestämd form |
ett undantagsfalls | obestämd form genitiv |
undantagsfallet | bestämd form |
undantagsfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
undantagsfall | obestämd form |
undantagsfalls | obestämd form genitiv |
undantagsfallen | bestämd form |
undantagsfallens | bestämd form genitiv |