publicerad: 2015
underkasta
under|kasta
verb
~de ~t • utsätta för, göra till föremål för
| Finita former | |
|---|---|
| underkastar | presens aktiv |
| underkastas | presens passiv |
| underkastade | preteritum aktiv |
| underkastades | preteritum passiv |
| underkasta | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att underkasta | infinitiv aktiv |
| att underkastas | infinitiv passiv |
| har/hade underkastat | supinum aktiv |
| har/hade underkastats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| underkastande | |
| Perfekt particip | |
| en underkastad + substantiv | |
| ett underkastat + substantiv | |
| den/det/de underkastade + substantiv | |
underkasta sig
• ge sig; utsätta sig förOrdform(er) underkasta sig


