publicerad: 2015
upphittare
upp|hitt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑hittarna hitta
Singular | |
---|---|
en upphittare | obestämd form |
en upphittares | obestämd form genitiv |
upphittaren | bestämd form |
upphittarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
upphittare | obestämd form |
upphittares | obestämd form genitiv |
upphittarna | bestämd form |
upphittarnas | bestämd form genitiv |