publicerad: 2015
upplänning
upp|länn·ing
substantiv
~en ~ar • mansperson från Uppland
Singular | |
---|---|
en upplänning | obestämd form |
en upplännings | obestämd form genitiv |
upplänningen | bestämd form |
upplänningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
upplänningar | obestämd form |
upplänningars | obestämd form genitiv |
upplänningarna | bestämd form |
upplänningarnas | bestämd form genitiv |