publicerad: 2015
uppläxning
upp|läx·ning
substantiv
~en ~ar 2läxa (upp)
Singular | |
---|---|
en uppläxning | obestämd form |
en uppläxnings | obestämd form genitiv |
uppläxningen | bestämd form |
uppläxningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppläxningar | obestämd form |
uppläxningars | obestämd form genitiv |
uppläxningarna | bestämd form |
uppläxningarnas | bestämd form genitiv |