publicerad: 2015
upptrissning
upp|triss·ning
substantiv
~en ~ar upptrissa
Singular | |
---|---|
en upptrissning | obestämd form |
en upptrissnings | obestämd form genitiv |
upptrissningen | bestämd form |
upptrissningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
upptrissningar | obestämd form |
upptrissningars | obestämd form genitiv |
upptrissningarna | bestämd form |
upptrissningarnas | bestämd form genitiv |