publicerad: 2015
upptända
upp|tända
verb
‑tände, ‑tänt, ‑tänd n. ‑tänt, pres. ‑tänder • särsk. bildl.: upptända el. tända upp ngns åtrå
| Finita former | |
|---|---|
| upptänder | presens aktiv |
| upptänds (upptändes) | presens passiv |
| upptände | preteritum aktiv |
| upptändes | preteritum passiv |
| upptänd | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att upptända | infinitiv aktiv |
| att upptändas | infinitiv passiv |
| har/hade upptänt | supinum aktiv |
| har/hade upptänts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| upptändande | |
| Perfekt particip | |
| en upptänd + substantiv | |
| ett upptänt + substantiv | |
| den/det/de upptända + substantiv | |
| den upptände + maskulint substantiv | |


