publicerad: 2015
utbrytning
ut|bryt·ning
substantiv
~en ~ar 1 en farlig utbrytning ur bilkön2 en matematisk operation
Singular | |
---|---|
en utbrytning | obestämd form |
en utbrytnings | obestämd form genitiv |
utbrytningen | bestämd form |
utbrytningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utbrytningar | obestämd form |
utbrytningars | obestämd form genitiv |
utbrytningarna | bestämd form |
utbrytningarnas | bestämd form genitiv |