publicerad: 2015
utbuktning
ut|bukt·ning
substantiv
~en ~ar bukta
Singular | |
---|---|
en utbuktning | obestämd form |
en utbuktnings | obestämd form genitiv |
utbuktningen | bestämd form |
utbuktningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utbuktningar | obestämd form |
utbuktningars | obestämd form genitiv |
utbuktningarna | bestämd form |
utbuktningarnas | bestämd form genitiv |