publicerad: 2015
utlänning
ut|länn·ing
substantiv
~en ~ar • mansperson från utlandet
Singular | |
---|---|
en utlänning | obestämd form |
en utlännings | obestämd form genitiv |
utlänningen | bestämd form |
utlänningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utlänningar | obestämd form |
utlänningars | obestämd form genitiv |
utlänningarna | bestämd form |
utlänningarnas | bestämd form genitiv |