publicerad: 2015
utrymme
ut|rymme
substantiv
~t ~n • tillräcklig plats; äv. bildl.
Singular | |
---|---|
ett utrymme | obestämd form |
ett utrymmes | obestämd form genitiv |
utrymmet | bestämd form |
utrymmets | bestämd form genitiv |
Plural | |
utrymmen | obestämd form |
utrymmens | obestämd form genitiv |
utrymmena | bestämd form |
utrymmenas | bestämd form genitiv |