publicerad: 2015
utspridare
ut|sprid·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑spridarna sprida
Singular | |
---|---|
en utspridare | obestämd form |
en utspridares | obestämd form genitiv |
utspridaren | bestämd form |
utspridarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utspridare | obestämd form |
utspridares | obestämd form genitiv |
utspridarna | bestämd form |
utspridarnas | bestämd form genitiv |