publicerad: 2015
utvandrare
ut|vandr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑vandrarna utvandra
Singular | |
---|---|
en utvandrare | obestämd form |
en utvandrares | obestämd form genitiv |
utvandraren | bestämd form |
utvandrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utvandrare | obestämd form |
utvandrares | obestämd form genitiv |
utvandrarna | bestämd form |
utvandrarnas | bestämd form genitiv |