SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vaka
1vaka verb ~de ~t sitta på natten som sällskap: ​vaka vid en sjuk­bäddvakta: ​vaka över sina ägo­delarom båt: följa vattnets rörelser
Finita former
vakarpresens aktiv
vakaspresens passiv
vakadepreteritum aktiv
vakadespreteritum passiv
vakaimperativ aktiv
Infinita former
att vakainfinitiv aktiv
att vakasinfinitiv passiv
har/hade vakatsupinum aktiv
har/hade vakatssupinum passiv
Presens particip
vakande
2vaka substantiv ~n vakor det att vara vaken ofta hela nattenen fågel, tal­trast
Singular
en vakaobestämd form
en vakasobestämd form genitiv
vakanbestämd form
vakansbestämd form genitiv
Plural
vakorobestämd form
vakorsobestämd form genitiv
vakornabestämd form
vakornasbestämd form genitiv