publicerad: 2015
vakanssätta
vak·ans|sätta
el. vak·ant|sätta
verb
‑satte, ‑satt, ‑satt n. ‑satt, pres. ‑sätter • vakanssätta en tjänst
Finita former | |
---|---|
vakanssätter (vakantsätter) | presens aktiv |
vakanssätts (vakanssättes, vakantsätts, vakantsättes) | presens passiv |
vakanssatte (vakantsatte) | preteritum aktiv |
vakanssattes (vakantsattes) | preteritum passiv |
vakanssätt (vakantsätt) | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vakanssätta (vakantsätta) | infinitiv aktiv |
att vakanssättas (vakantsättas) | infinitiv passiv |
har/hade vakanssatt (vakantsatt) | supinum aktiv |
har/hade vakanssatts (vakantsatts) | supinum passiv |
Presens particip | |
vakanssättande (vakantsättande) | |
Perfekt particip | |
en vakanssatt (vakantsatt) + substantiv | |
ett vakanssatt (vakantsatt) + substantiv | |
den/det/de vakanssatta (vakantsatta) + substantiv | |
den vakantsatte + maskulint substantiv |