SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vakna
vakna [va`kna] verb ~de ~t bli vaken
Finita former
vaknarpresens aktiv
vaknaspresens passiv
vaknadepreteritum aktiv
vaknadespreteritum passiv
vaknaimperativ aktiv
Infinita former
att vaknainfinitiv aktiv
att vaknasinfinitiv passiv
har/hade vaknatsupinum aktiv
har/hade vaknatssupinum passiv
Presens particip
vaknande
Perfekt particip
en vaknad + substantiv
ett vaknat + substantiv
den/det/de vaknade + substantiv
vakna upp vakna; bli med­veten om fara: ​vakna upp el. (sällan) uppvakna
Infinita formeratt vakna uppinfinitiv aktivPresens participuppvaknandePerfekt participen uppvaknad + substantivett uppvaknat + substantivden/det/de uppvaknade + substantiv