publicerad: 2015
vakna
vakna
[va`kna]
verb
~de ~t • bli vaken
Finita former | |
---|---|
vaknar | presens aktiv |
vaknas | presens passiv |
vaknade | preteritum aktiv |
vaknades | preteritum passiv |
vakna | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att vakna | infinitiv aktiv |
att vaknas | infinitiv passiv |
har/hade vaknat | supinum aktiv |
har/hade vaknats | supinum passiv |
Presens particip | |
vaknande | |
Perfekt particip | |
en vaknad + substantiv | |
ett vaknat + substantiv | |
den/det/de vaknade + substantiv |
vakna upp
• vakna; bli medveten om fara: vakna upp el. (sällan) uppvaknaInfinita former att vakna upp infinitiv aktiv Presens particip uppvaknande Perfekt particip en uppvaknad + substantiv ett uppvaknat + substantiv den/det/de uppvaknade + substantiv