SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
vanemässighet
vane·­mäss·­ig·­het substantiv ~en vanemässig
Singular
en vanemässighetobestämd form
en vanemässighetsobestämd form genitiv
vanemässighetenbestämd form
vanemässighetensbestämd form genitiv