publicerad: 2015
vanföreställning
van|före·ställ·ning
substantiv
~en ~ar • felaktig föreställning; till föreställning 2
Singular | |
---|---|
en vanföreställning | obestämd form |
en vanföreställnings | obestämd form genitiv |
vanföreställningen | bestämd form |
vanföreställningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vanföreställningar | obestämd form |
vanföreställningars | obestämd form genitiv |
vanföreställningarna | bestämd form |
vanföreställningarnas | bestämd form genitiv |