publicerad: 2015
vanhelga
van|helga
verb
~de ~t • kränka helgden hos, ohelga
| Finita former | |
|---|---|
| vanhelgar | presens aktiv |
| vanhelgas | presens passiv |
| vanhelgade | preteritum aktiv |
| vanhelgades | preteritum passiv |
| vanhelga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att vanhelga | infinitiv aktiv |
| att vanhelgas | infinitiv passiv |
| har/hade vanhelgat | supinum aktiv |
| har/hade vanhelgats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| vanhelgande | |
| Perfekt particip | |
| en vanhelgad + substantiv | |
| ett vanhelgat + substantiv | |
| den/det/de vanhelgade + substantiv | |


