publicerad: 2015
varietet
vari·et·et
[‑e´t]
substantiv
~en ~er • biform, avvikande sort – I sammansättn. varietets-.
Singular | |
---|---|
en varietet | obestämd form |
en varietets | obestämd form genitiv |
varieteten | bestämd form |
varietetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
varieteter | obestämd form |
varieteters | obestämd form genitiv |
varieteterna | bestämd form |
varieteternas | bestämd form genitiv |