publicerad: 2015
varsel
varsel
[va´rsel el. vars´el]
substantiv
varslet; pl. ~, best. pl. varslen • förebud; förvarning särsk. om permitteringar
Singular | |
---|---|
ett varsel | obestämd form |
ett varsels | obestämd form genitiv |
varslet | bestämd form |
varslets | bestämd form genitiv |
Plural | |
varsel | obestämd form |
varsels | obestämd form genitiv |
varslen | bestämd form |
varslens | bestämd form genitiv |