publicerad: 2015
vedergällning
veder|gäll·ning
substantiv
~en ~ar 1 ⟨åld.⟩ till vedergälla 12 till vedergälla 2
Singular | |
---|---|
en vedergällning | obestämd form |
en vedergällnings | obestämd form genitiv |
vedergällningen | bestämd form |
vedergällningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vedergällningar | obestämd form |
vedergällningars | obestämd form genitiv |
vedergällningarna | bestämd form |
vedergällningarnas | bestämd form genitiv |