publicerad: 2015
vekling
vek·ling
substantiv
~en ~ar • veklig person
Singular | |
---|---|
en vekling | obestämd form |
en veklings | obestämd form genitiv |
veklingen | bestämd form |
veklingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
veklingar | obestämd form |
veklingars | obestämd form genitiv |
veklingarna | bestämd form |
veklingarnas | bestämd form genitiv |