publicerad: 2015
vidkännas
vid|känn·as
verb
‑kändes, ‑känts, pres. ‑känns 1 erkänna, gå med på: vidkännas el. kännas vid ngt2 vilja veta av; stå för: han ville inte vidkännas el. vanl. kännas vid sin egen bror3 utstå: hären fick vidkännas stora förluster
| Finita former | |
|---|---|
| vidkänns | presens deponens |
| vidkändes | preteritum deponens |
| vidkänns | imperativ deponens |
| Infinita former | |
| att vidkännas | infinitiv deponens |
| har/hade vidkänts | supinum deponens |


